Jean Piaget (1896-1980)
Enligt Hwang och Nilsson en tidig förgrundsgestalt inom det kognitiva perspektivet. Piaget var schweizare och försökte under sin tonårsperiod som biolog och naturvetare förena religion, filosofi och naturvetenskap, ett sökande som enligt Hwang och Nilsson var det som fick honom intresserad av kunskapsteori och hur barns kognitiva tänkande utvecklas. Av en tillfällighet träffades Piaget, Théodore Simon som tillsammans med Binet arbetade med att utforma intelligenstest i Paris. Detta fick Piaget intresserad av varför barn svarade rätt, men även varför de svarade fel på uppgifterna. Han ville ta reda på vilka tankeprocesser som låg till grund för barnets begrepps-bildande och tankeprocess enligt Hwang och Nilsson (Hwang & Nilsson, 2011, s. 62). Enligt Philip och Soltis var Piagets synsättet på den kognitiva strukturen präglat av det biologiska, vilket enligt dem hade sin grund i den doktorstitel han fick vi 21 års ålder i Valais för sitt arbete om skaldjurs evolution. Detta menar Philips och Soltis gjorde att Piaget liksom John Dewey (1859-1954) trodde att mänskliga förmågor att tänka och lära, är en anpassningsbar egenskap med funktion avsedd att för individer hantera sin omgivning. Därmed menade Piaget enligt Philip och Solis att levande organismers funktioner sköts av biologiska strukturer (Phillips & Soltis, 2014, s. 68). Säljö bekräftar detta vidare med att beskriva Piagets främsta intresse för utveckling snarare än lärande, vilket Piaget menade är en grundläggande process vilken han beskriver som en individuell strävan som alla har mot ett ekvilibrium, en så kallad jämvikt som uppnås via adaptation, med andra ord kognitiv anpassning (Säljö, 2017, s. 231). Philip och Soltis liknar denna jämvikt vid människans biologiska sätt att hantera förhöjd kroppstemperatur via ex. svettningar för att återställa jämvikt i kroppens funktion för överlevnad (Phillips & Soltis, 2014, s. 73). Säljö beskriver de grundläggande mekanismerna i adaption enligt Piagets termer, Assimilation vilket innebär insamlandet av information från omvärlden i en mer linjär mening vilket resulterar i utvecklandet av vissa kognitiva strukturer. Ett exempel är barns erfarenheter som bildar en uppfattning om föremål flyter eller ej, ex. trä flyter, metall sjunker. Ackommodation är nästa följande term, vilken innebär att den tidigare assimilationen sätts i konflikt med den erfarenhetsbaserade uppfattningen en individ har gentemot den värld som presenteras för dem som då inte innehåller den kognitiva logik de dittills erfarit. Detta resulterar i att nykonstruering av den kognitiva strukturen (även kallade scheman) behövs i strävan mot att uppnå ett ekvilibrium, alltså jämvikt. Med andra ord behöver individen ackommodera, ändra tankesätt. Ett exempel på denna konflikt är metall sjunker, men båten flyter trots att den är av metall (Säljö, 2017, s. 231–232). I en film från 1977 i Geneva Switzerland som Piaget själv medverkar i produceringen av beskriver han själv hur han ser på sig själv samt sin egen forskning. Han poängterar att han är Konstruktivist och menar därmed ”knowledge is not ready-made” utan det är något som skapas av varje individ kontinuerligt genom att vi som individer organiserar, strukturerar och rekonstruerar vår kunskap (assimilerar och ackommoderar). Vidare poängterar han att han inte är Empirist, vars tro består i att kunskap är en återspegling eller kopia av verkligheten. Kunskap menar Piaget är alltid en assimilation eller interpretantion, med andra ord en idé om verkligheten. Ett tydligt exempel är när barn ritar en teckning. Barnet målar inte det den ser utan idén om det den ser. Det är en interpretation av det och inte en kopia av objektet som det är. Han menar vidare att barn skapar kunskap vilket innebär att kunskap inte är konstrikt statisk (Piaget on Piaget 1977).
Enligt Hwang och Nilsson upptäckte Piaget att utvecklingen av tänkandet sker i stadier som är åldersrelaterade och uppbyggda i faser (Hwang & Nilsson, 2011, s. 62). Piaget själv menar i filmen att utvecklingen av intelligens är en serie av konstruktioner i en biologisk utveckling i hierarkiska stadium som kan delas in i 4 stora stadier (Piaget on Piaget 1977). Stadierna i Piagets modell är följande ordning:
Det första är det sensomotoriska stadiet enligt Säljö. Detta stadium pågår upp tills barnet är ca 2 år (Säljö, 2017, s. 233). Hwang och Nilsson påvisar att stadiet enligt Piaget innebär att barnet tar in omgivningen med hjälp av sina sinnen och genom motoriska färdigheter. Stadiet börjar med reflexer och slutar med komplexa sammansättningar av sensoriska och motoriska färdigheter. Barnet lär sig bl.a. objektpermanens, med andra ord att föremål inte upphör att existera trots att de inte syns samt börja minnas och i fantasin kunna ta fram olika erfarenheter så kallad mental representation.
Nästa stadie är det preoperationella stadiet när barnet är omkring 2 år upp tills de är runt 6 år. Detta stadium innefattar barnets utveckling av att tänka symboliskt och kunna tankemässigt hantera föremål samt ta fram olika erfarenheter ur minnet, så kallad mental representation. Det mesta tänkandet är egocentriskt vilket kan speglas i barnets fantasi och språkbruk menar Hwang och Nilsson. Dock lär de sig gradvis att hantera perspektiv ur andra synvinklar som exempelvis hur någon annan känner och tänker.
Konkret operationellt stadie är när barnet är ungefär mellan 6 och 12 år. Säljö beskriver detta stadiums innebörd som består i barnets förmåga att tänka i mer abstrakta banor vilket ger dem en djupare perspektiv på dem själva samt hur världen utvecklas. Lärdom om orsak-verkan mönster skapas vilket leder vidare till att kunna tänka i hypotetiska banor. Övriga intellektuella banor som ex. kunna skilja på appearance, hur något ser ut och reality, verkligheten är som t.ex. volym i förhållande till yta. Vatten i ett brett glas i förhållande till samma mängd vatten i ett högt och smalt glas. Perceptionen har med andra ord utvecklats och förståelse för det logiska i skillnaden mellan volym i förhållande till det visuella. menar Säljö (Säljö, 2017, s. 233). Dock menar Hwang och Nilsson att detta stadium är fortfarande knutet till konkreta saker i barnets omvärld där barnet kan tänka mer logiskt på ett konsekvent sätt (Hwang & Nilsson, 2011, s. 63).
De konkreta operationernas stadium, det sista stadiet som infaller runt tolv års ålder och härifrån anses nu barnet ha gått in i ett stadium där förmågan att tänka abstrakt och symboliskt ska vara fullt utvecklad vilket innebär att saker kan förstås av individen i detta stadium utan att manipulation av föremål behövs för att ge frågeställningar substans eller konkretisera dem. Eftersom även logik-abstrakt tänkande i detta slutgiltiga stadium anses vara utvecklat. Piaget menar även att detta stadium innebär at individen utvecklat reflektiv abstraktion, förmågan att rekonstruera erfarenheter på en abstrakt nivå. Medvetenheten om de regler och mönster som finns för hur världen fungerar kan ändå sättas i samband med ex. matematiska utsagor eftersom dessa ändå förstås trots sin abstrakta form (Säljö, 2017, s. 233–234). Piaget själv menar att stadierna är universella, med andra ord så spelar det enligt honom ingen roll var barnet är i världen, stadierna kommer inträffa i samma hierarkiska ordning oavsett (Piaget on Piaget, 1977).
Piaget menade vidare att stadierna inte var någon idé att försöka skynda på eller överskrida vilket motsvaras enligt Säljö i en mognadsteori som representeras av Piaget, det är med andra ord ofruktbart att lära ett barn något som är över dess utvecklingsstadium (Säljö, 2017, s. 234–235).
Piagets största bidrag till utbildningen enligs Säljö är synsättet på barn som ingen tidigare framhävt. Perspektivet på barn som egna tänkande individer med avancerade tankeförmågor dock med ett annat utgångsläge än vuxna. Den tidigare bilden av små vuxna som skall fyllas med information vändes snabbt efter Piagets genomslag. Denna typ av pedagogik gick under namnet elevcentrerad eller barncentrerad och riktade sig mycket mot barnets integritet och egna aktiviteter för utveckling där barn utvecklas i sin egen takt och behöver få göra egna erfarenheter (Säljö, 2017, s. 236). Piaget påvisar även att lärarens roll i lärandet bör vara passiv för att undvika att lärandeprocessen som barnet har rubbas och därmed går till viss del förlorade än om processen får fortlöpa ostört vilket han skriver i sin bok ”Att förstå är att upptäcka” menar Säljö, vilket är ett tydligt sätt som Piaget går emot pragmatismen och sociokulturella traditioner (Säljö, 2017, s. 237).
Vidare utmanade Piaget de intelligenspsykologins standardiserade tester vi sin ämnesinriktade intervjuforskning som han kom att kalla den ”kliniska metoden”. Avsikten var att få en bild av barns tänkande med hjälp av intervjuer, följa deras sätt att föra resonera om olika företeelser för att komma åt processen. Säljö menar att sättet som Piaget samlade in och analyserade data var kvalitativ forskning med effekten att bli skolbildande för forskare både inom de utvecklingspsykologiska men även de pedagogiska fälten. Efter detta menar Säljö att barns begreppsförståelse inom olika områden blev mycket vanligt efter detta samt att intervjuer och observationer var metoder som oftast användes (Säljö, 2017, s. 239).
Säljö påpekar dock att kritik gentemot Piaget och hans modell ha fått kritik, dels från andra kulturer som innefattar Anisism (innebär att man tillskriver döda objekt levande eller mänskliga egenskaper, vilka många västerländska kulturer och samhällen ler under), åldersanpassningen som Piaget menade var universal kan enligt Säljö inte tillämpas i ex. alla kulturer och har till och med visat motsats i utvecklingsstadierna. Vidare riktas kritik gentemot Piagets sätt att utföra sina undersökningar och data insamling (Säljö, 2017, s. 240).
Dock kan det ändå sammanfattas att Piaget är ett stort namn inom kognitivismen.
Källa:
Hwang, P., & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi (3:e uppl.). Stockholm: Natur och kultur.
Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande (2:a uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Säljö, R. (2017). Den lärande människan - teoretiska traditioner. I Lärande, skola, bildning grundbok för lärare (4:e uppl., s. 203–264). Stockholm: Natur & Kultur.
Webb:
Piaget on Piaget, 1977, youtoube film om Piaget
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar