Detta är något som Pragmatismens John Dewey (1859-1910) kanske skulle klassificera till inquiry. "Vi tänker bara när vi stöter på problem". Han menade även att "vi lär av erfarenhet" vilket han skrev omfattande om i sina texter bl.a "Mitt pedagogiska credo" från 1897.
Kognitivismens Jean Piaget (1896-1980) å andra sidan hade nog påvisat detta som ett exempel av ackommodation, assimilationen (den befintliga kunskapen), pappret går genom hålet, sätts nu i konflikt med verkligheten. Pappret går inte genom hålet? Detta är vad som kom att kallas vid kognitiv konflikt. Härefter startar nu en kognitiv anpassning för att uppnå det Piaget kallar Ekvilibrium. En så kallad jämnvikt i ny och förnyad kunskap. Dessutom befinner sig barnet i det sensmotoriska stadiet som pågår upp till barnet är ca 2 år och innebär med andra ord det som framgår av bilden, barnet utforskar sin omgivning med hjälp av sinnen och motoriska färdigheter.
I andra perspektiv kan det ses ur ett vidare begrepp där speglingen av det sociala samspelet kan var orsaken till ett beteende eller den inlärande processen. Barnen lär av varandra att genomföra ett moment som kan tolkas som det socialkonstruktivisterna menar bara sker i det sociala samspelet vilket är enda källan till inlärning.
Finns det fler vinklar än dessa?
Hur kan vi mer vrida dessa illustreringar till att förklara hur kunskap formas och blir till?
Referenser:
D. C. Philip och J. F. Soltis, 2014, Perspektiv på lärande
P. Whang och B. Nilsson, 2011, Utvecklingspsykologi
R. Säljö, 2017, Den lärande människan-teoretiska traditioner, i Lära skola bildning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar