Inom
specialpedagogiken framkommer flera olika synsätt och perspektiv på barn.
Tre stora perspektiv inom detta område:
Det kategoriska perspektivet som innebär
att med hjälp utav ett individuellt synsätt lägger fokus på individen som av en
orsak har ett visst beteende. Dessa orsaker är inom ramen för de medicinska,
neurologiska eller psykologiska. Indelning och kategorisering av en elev kan
med andra ord bidra till att hjälpa i form av stödinsatser och verktyg tack
vara att de får exempelvis en diagnos. Något som talar om vad eller vilken typ
av bekymmer en individ har. Exempelvis kan vissa mönster ses och grundläggande
behov uppfyllas för att en individ har exempelvis ADHD. Lösningsförslagen inom
denna ram ligger inom inkludering och lösningar inom skolan handlar dock om
stöd i form av verktyg, tillämpningar, se efter elevens behov i fråga om extra
stöd och i form av till ex. extra lärare får hjälp att klara skolan.
Det kompensatoriska perspektivet som
visserligen har till grunden samma fokus på att det är i individen som bekymret
är och av den anledningen behöver hjälp och stöd blir metoderna till hjälp en
aning annorlunda och mer likt 60-talets exkluderingar. Med andra ord får
eleverna slussas iväg till en specialskola och sitta i isolerade celler i ett
klassrum utan social kontakt med varandra. Detta med avsikten att lära vett och
etikett med målsättning att kunna slussa tillbaka dem till skolan senare.
Det tredje synsättet ser aningen annorlunda ut. Det relationella
perspektivet fokuserar inte på individen utan snarare på interaktionen
mellan individ och miljö och anser snarare att det är i miljön eller
omgivningen som ger och skapar bekymmer. Tonvikten inom skolan som exempel blir
då att ramfaktorer som tid, kursplan och läroplan spelar an avgörande roll och
skolan borde anpassas att fungera för eleven snarare än att eleven ska anpassa
sig efter skolan som ovan nämnda perspektiv. Detta synsätt handlar då i vidare
form om en mer långsiktig lösning till skillnad från tidigare nämnda som jobbar
mer kortsiktigt.
När jag tänker på detta och ser på mina utåtriktade
pojkar med minst sagt spännande idéer och hyss som uppfattas väldigt olika
undrar jag hur deras framtid inom skolan kommer att se ut. Hur kommer deras
skolgång vara?
Specialpedagogiken har utvecklats och tagit större fäste
och speciellt med förtydliganden i Lgr11 och Salmancadeklarationen. Det är jag
glad för… men även oroad…
Asp-Onsjö, L.
(2017). Specialpedagogik - arbete med elever i skolsvårigheter. I Lärande,
skola, bildning grundbok för lärare (4:e uppl., s. 395–414). Stockholm:
Natur & Kultur.
Eriksson-Gustavsson, A.-L., &
Göransson, K. (2011). Specialpedagogisk verksamhet i grundskolan. (C.
Nilholm, Red.) (1:a uppl.). Lund: Studentlitteratur.
Hwang, P., & Nilsson, B.
(2011). Utvecklingspsykologi (3:e uppl.). Stockholm: Natur och kultur.
Nottingham, J. (2013). Utmanande
undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion,
självkänsla (1:a uppl.). Stockholm: Natur & kultur.
